Peersson

Ja i går när vi kom hem från broder så kom R o A för att hämta hunden och när dem hade åkt så började tårarna rinna och det slutade aldrig, jag grät i går kväll när vi skulle sova också. Jag saknar honom verkligen efter 12dagar så kändes det verkligen som om han var min egen. I morse när jag vaknade så var min första tanke - vart är hunden, jag väckte till och med E för att höra vart hunden var. När jag sedan fikat och dolat på så var jag på väg ut och gå en promenad med hunden men upptäckte ganska snabbt att han inte var här... så då kom tårarna igen. Ja måste nog göra som N sa i går... Köpa en egen hund, hon hittade även en i tidningen men dock ingen som kan ta min älsklings plats.... Suck.....