Sebastian..
I går när jag var på bildmuseumet. (västerbottensmuseumet) Så fanns där en utställning som fastnade i mitt hjärta.
Den handlade om Sebastian, och hans sista 3 veckor i livet, när sebastian var 12 år fick han en tumör i tjocktarmen. Annandag påsk 2005 så avled denna lilla pojke. Allt han hade drömt om, att bli fotbollsproffs, att få köra moppe med kompisarna och bada under sommarlovet hade gått i krasch. Efter 3½ års vård med operationer av olika deslag, sprutor dagarna ienda, och värken, det var nog den som var värst.
Bilderna som var till dessa texter var obeskrivbara. man ser så väl smärtan i sebastians kropp. man kunde inte annat än att fälla några tårar, för mig tror jag dock att det blev ett helt hav. Det var så sorgligt, det var så fint. Jag är väldigr glad över att sebastian välde att dela med sig av sina sista 3veckor. det är en väldigt gripande historia. Jag köpte en bok med utställningen i, dock inte lika bra kvalite på bilderna som på museet, men jag var tvungen att köpa den, gå hem i lugn och ro, läsa och titta, ta sig en fundering och bearbeta det man sett.
Så jag rekomenderar er alla att gå på denna utställning, om jag inte minns helt fel så står den kvar tills den 27/2 på Västerbottensmuseumet. (Gammlia området.)
Några saker som sebastian själv har sagt.
"Det värsta med att dö är att inte få gosa med mamma och pappa."
"mamma, hur ska jag klara hela vägen?"
"varför??, varför är det jag som ligger här och inte någon annan? Jag vill ha en förklaring... "
Update: vill ni veta mera om sebastian kan ni alltid googla på Sebasitan Rajakero, man hittar lite biler och texter när man söker.
Den handlade om Sebastian, och hans sista 3 veckor i livet, när sebastian var 12 år fick han en tumör i tjocktarmen. Annandag påsk 2005 så avled denna lilla pojke. Allt han hade drömt om, att bli fotbollsproffs, att få köra moppe med kompisarna och bada under sommarlovet hade gått i krasch. Efter 3½ års vård med operationer av olika deslag, sprutor dagarna ienda, och värken, det var nog den som var värst.
Bilderna som var till dessa texter var obeskrivbara. man ser så väl smärtan i sebastians kropp. man kunde inte annat än att fälla några tårar, för mig tror jag dock att det blev ett helt hav. Det var så sorgligt, det var så fint. Jag är väldigr glad över att sebastian välde att dela med sig av sina sista 3veckor. det är en väldigt gripande historia. Jag köpte en bok med utställningen i, dock inte lika bra kvalite på bilderna som på museet, men jag var tvungen att köpa den, gå hem i lugn och ro, läsa och titta, ta sig en fundering och bearbeta det man sett.
Så jag rekomenderar er alla att gå på denna utställning, om jag inte minns helt fel så står den kvar tills den 27/2 på Västerbottensmuseumet. (Gammlia området.)
Några saker som sebastian själv har sagt.
"Det värsta med att dö är att inte få gosa med mamma och pappa."
"mamma, hur ska jag klara hela vägen?"
"varför??, varför är det jag som ligger här och inte någon annan? Jag vill ha en förklaring... "
Update: vill ni veta mera om sebastian kan ni alltid googla på Sebasitan Rajakero, man hittar lite biler och texter när man söker.
Kommentarer
Trackback
