I natt...

...är det 3 år sedan morfar drog sina sista andetag, och det var en jobbig men en lättnande suck för oss alla. Nu var det slut på lidandet. Det var många år av tråkiga sjukdommar och soffliggande.
Något som aldrig lämnade dig var din humor och din kärlek till oss alla. Det var tunga dagar på lassarettet för oss alla men det allra tyngsta var nog att komma in dit på natten, du var så fin där du låg, jag kände lättnaden i kroppen att nu slipper du lida mera, men samtidigt så var det jobbigt att vet att du inte kommer tillbaks till mig.

När jag senare lade mig i sängen för att försöka sova så gick det inte, inte förens jag fick ha kalle vid min sida. Det är så tomt att komma hem till vännäs idag, det är bara Mormor och Kalle hemma, än i dag så tittar jag på soffan och funderar vart du är.

Idag när jag tänker på dig så vet jag att du sitter där uppe på molnen och tittar på mig.
Mina tankar finns hos dig Morfar. En vacker dag så får vi träffas igen.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Så fint du skriver om morfar, jag saknar honom så otroligt mycké jag med men så är livets gång. Den 25:e maj i år så fyller världens underbaraste söta lilla apa som fick namnet Kalle 35 år. Kram lilla gumman

2008-01-08 @ 15:28:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0