Peersson

att denna dag hade slutat lika bra som den började. Men det borde jag ha förstått, för det finns ju inte en dag som kan vara perfekt rakt igenom.

Efter att vi vart och handlat kröp jag ner i soffan och tittade på en film, men blev avbruten när läkaren ringde. Jag hade nu fått alla provsvar, och de hade analyserat de prover som jag vart där med idag. Det visade sig inte alls ha gått så mycket framåt som jag trott, proverna var tydligen ur usla så läkaren har nu uteslutit det mesta och nu är det magsår som är på tapeten. Så hon skickade en remiss till sjukhuset, jag ska få komma dit (inom en månad) och ta ännu mera tester och jag ska bland annat svälja kameran, shit. Vet inte vad jag ska tro/tycka/tänka om det, visst är det bra att dem ska se om det finns någon lösning, men hur kommer det att kännas!? Min läkare släppte även bomben om att efter helgen är det slut ätit medicin, det är rätt medicin men om de ska kunna se något så får jag inte äta den innan dom ska gå ned med kameran. Detta kommer åter att göra mig illamående och jag kommer att få stå ut med halsbränna och magonta.

Suck, jag trodde att allt var över...

I helgen hade jag bara tänkt sitta hemma och njuta av livet, men nu börjar jag fundera på vilket liv. Usch så less jag är, jag vill ha tillbaks den gamla Emma, hon som kunde säga Nej, hon som gick sin egen väg, hon som stod på sina egna ben.

Nej, i morgon ska jag försöka ta mig ut till Sandra och Barnen så att jag kanske få tänka på annat en stund. :)