Varningssignaler....
Det är först nu jag börjar märka varningsignalerna, eller jag och jag... det är min kära sambo som upplyser mig om att någonting är fel hos mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag vet att jag har halsbränna JÄMT, efter måltider så mår jag illa och har ofta väldigt ont i "magmun", jag känner mig otroligt stressad psykiskt. I morgon blir det att ringa läkaren, vågar inte äta mer halsbrännetabl.
Kvällen har vart oerhört tung, jag känner mig bara stressad och otillräcklig. Jag kämpar och jag försöker göra allt för att kunna släppa allt bakom mig och bara fokusera på här och nu, men tyvärr så är det inte allt för lätt. Det är så mycket som rör sig i min lilla hjärna att den sprängs när som helst på grund utav överbelastning. Jag vet mycket väl att när man har tenta så är det mycket att göra och att tänka på, men alltså jag känner mig så ofokuserad på tentan och ja allt vad skola heter. Det är tackvare Carro som jag fortfarande kämpar på med det här, utan henne hade jag nog gett upp för länge sen.
Just nu så känner jag att jag saknar min vän Emelie, tänk om vi ändå hade bott närmare varandra. Jag blir så mkt gladare när jag få vara med henne, hon är som en solstråle det bara lyser i ögonen på henne och hon har alltid nå nya tokigheter för sig. Man kan inte göra annat än att skratta åt denna lilla varelse som allt för ofta kläcker ur sig väldigt roliga saker, hon är som alla andra fast mycket mycket bättre. Utan Emelie så är jag mesta dels en trasig liten flicka, så snälla du min vän, hjälp mig gör mig hel...
" Emma, Varför är det alltid uppför till alla slalombackar!? " En av alla dessa funderingar som för sig i Emelies lilla huvud. :)
Nu ska jag se klart Gossip girl och sedan ska jag krypa ner hos Älsklingen och pussas go natt. :)
tack, du vet att jag tycker samma sak :)
