Ensamhet...

Usch vad jag ogillar ensamheten, visst kan det vara skönt ibland men inte så här många dagar och nätter. Jag vet att jag har en sovplats hos vännerna men jag vill inte tränga mig på och jag vill verkligen klara mig själv. Jag försöker se saker positivt men det är inte alltid så lätt, ni får tycka att jag är jätte fjantig men det här är verkligen något som är jätte jobbigt för mig. Jag kämpar för att inte börja gråta när jag pratar med E men det är verkligen jätte svårt.

"Come on over here and lay by my side, I´ve got to be touchin you..."

Det är inte det att jag saknar E, eller  jo jag saknar honom också men att vara ensam i lägenheten är det västa som finns och det är det som gör mig så nere. Det finns inget som jag orkar ta för mig, finns ingenting som känns lockande heller. I går kväll kunde jag inte hålla fasaden uppe längre, när E ringde för att säga go natt så brast allt och natten har varit otroligt jobbig och lika så denna morgon. Men nu ska jag krypa ner på soffan en stund för att samla krafter så att jag iaf kan ta mig an någonting i dag.

"Look into my eyes and give me that smile, The one that always turns me on..."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0