Kramarna som jag saknar...
Dagen har bestått av en massa kramar, och det är helt sjukt hur lika vissa människor kan vara utan att de ens har träffat varandra. Kramarna jag fick idag påminde om de kramar jag brukar få av den finaste pojken på denna jord, Lilla S för jag tror bestämt att det inte finns någon som kan kramas som han. :)
Fick en enorm längtan efter älsklingsbarnen, det knyter sig i magen när jag tänker på dem och det är var och varannan dag jag gråter i min ensamhet många gånger är det av lycka att jag fått en möjlighet att lära känna dessa små troll men nästa gång så kan jag lika gärna gråta för att mitt dåliga samvete över att ha "lämnat" dem så lååångt borta.
Pussas! :)
Kommentarer
Trackback
