mina tankar...
Jag försöker tänka på hur allt var för ett år sedan, innan allt elände började.
det var här det började... den 3/7-08, det var här det var som jobbigast (tyckte jag iaf då.). Det var här det började om efter bra precis tre månader, det var här jag hade fått beskedet om ännu en cysta. här fanns fortfarande hoppet vid min sida, det var här som mina mardrömmar blev till verklighet. Det var här min värld rasade samman, men det var här jag gav upp....
Nu står jag här, hoppet har lämnat mig för länge sen. Styrkan den tappade jag efter andra operationen, just nu lever jag på energi och styrka ifrån min familj och mina vänner. Det har snart gått ett år, tiden har gått så otroligt fort och det finns så mycket jag inte kunnat göra under detta år i stället för att lägga ner all min energi på detta elände.
När jag fyller år så vill jag ha en ny kropp, en kropp som inte är så sliten efter all skit som min har fått ta. Jag skulle vilja ha en ny hjärna, en hjärna som inte behöver tänka på detta var eviga minut. Jag är bara 21 år och jag säger det som jag sagt så många gånger förrut, Jag orkar inte mera!
Allt detta är sådant som min hjärna dagligen går igenom flera gånger, jag vet att det är det som kallas bearbetning. Men hallå, när ska jag få börja leva ett normalt liv igen!?
De värsta av allt är att de inte går att ge upp!
Tyvärr så är de sånt här man ska gå igenom, å folk säger att man blir starkare.
Ja vete tusan har många kriser, sorger, å annat helvete man måste gå igenom för att komma så långt..?
